Townships

Eftermiddagen var på sitt sätt den intressantaste under hela resan. Annika tog med oss till tre olika s.k. townships, det som i Sverige oftast kallas kåkstäder. Två townships med vardera 250.000 svart befolkning, ett som var lite mindre med färgad befolkning. I Sydafrika är det politiskt korrekt att tala om svarta, färgade och vita.

Man bor väldigt tätt inpå varandra i små hus, oftast radhus men det finns en hel del fristående hus och ganska många riktigt stora och lyxiga. Även svarta med bra jobb och god inkomst föredrar ibland att bo i kåkstaden där man har sin familj och vänner. I kåkstaden finns all service man kan tänka sig. Inom kåkstaden finns praktiskt taget ingen kriminalitet. Sättet att leva kallas ubuntu som innebär att man tar hand om varandra och hjälper varandra. Bilden visar "normal" bebyggelse i en kåkstad. Det normala huset är på två rum och kök och har badrum. Lite av egna hem i mindre format.

Men i utkanterna av kåkstäderna finns bebyggelse som är av mycket sämre slag och det är väl den bebyggelsen som vi svenskar ofta förknippar med kåkstäder. Denna bebyggelse är illegal och bebos ofta av illegala invandrare och här kan det också finnas kriminella som gömmer sig, personer som aldrig skulle accepteras inne i de legala kåkstäderna.

Vi besökte ett litet kulturellt centrum där man hade lite keramikverksamhet och andra hantverk. Vi var även på ett college inne i en av kåkstäderna som hade en utställning om apartheids historia. Alla som läser denna bloggen och inte kan något om apartheids historia kan gärna läsa lite om detta i http://sv.wikipedia.org/wiki/Apartheid.

Vi avslutade med lite dricka på en lokal restaurang, en restaurang som även Jamie Oliver besökt och ätit på. Man går in i en lokal som ser ut som en köttbutik. Där väljer man ut kött och sedan grillas detta i ett bakre rum. När köttet är klart hämtar man det tillsammans med tillbehör och dricka och äter utomhus under plåttak. Det finns mycket mer att berätta om kåkstäderna och som sagt, detta var kanske den intressantaste delen av resan. Man fick en helt annan bild av kåkstadslivet än det vi hör talas om hemma i Sverige.

Och alla människor är oerhört vänliga och glada trots att de lever under enkla förhållanden.